5 skäl att läsa När skruven dras åt

När skruven dras åt är Henry James klassiska spökroman från 1898. Den handlar om fasligheterna en guvernant möter på godset Bly i England. Här har du fem skäl att läsa boken!

1. Läsvärt förord

Modernistas utgåva av När skruven dras åt innehåller ett förord av Mattias Fyhr. Förordet ger läsaren den historiska kontexten kring Henry James The Turn of the Screw, som boken heter i engelskt original. Det är en fascinerande kontext, med en nyare syn på spöken.

2. Trovärdiga spöken

Jag tar biten med den nyare synen på spöken direkt, en syn som för övrigt gör boken i fråga ganska så unik för sin tid. I romanen suddar James ut gränsen mellan psyke och hemsökelse, vilket gör att jag som läsare aldrig riktigt kan veta vad som är vad. Själva spöket eller rädslan för det?

Det var verkligen en grå dag, men eftermiddagsljuset dröjde sig ännu kvar, och då jag steg över tröskeln fick jag inte bara syn på de persedlar jag sökte – de låg på en stol nära det stora, stängda fönstret – utan blev även varse en person som stod på andra sidan rutan och tittade rakt in. Ett enda steg in i rummet räckte; jag såg det med en gång, alltihop. Den man som kikade in i rummet var samme man som redan visat sig för mig. Jag säger inte att jag såg honom tydligare nu, för det hade varit omöjligt, men att han stod så nära innebar ett nytt steg i vårt umgänge. Jag drog efter andan och blev alldeles kall.

ur När skruven dras åt, i översättning av Ola Klingberg

Resultatet blir såklart avsevärt trovärdigare spöken eftersom de är bättre gestaltade. Numera är vi vana vid den här typen av litterära spökgestaltningar, men James roman är helt enkelt stilbildande. Läs När skruven dras åt för att den är en litteraturhistorisk ikon. (Så kan man faktiskt läsa böcker.) Susan Hills Kvinnan i svart är ett exempel på en modern spökroman som är inspirerad av James föregångsbok.

3. Stämningsfullt berättat

Låt mig nu ta det hela från början. En mörk julaftonskväll sitter ett sällskap framför brasan och längtar efter att ha få höra en spökhistoria. Då börjar en av dem berätta om fasligheterna hans gamla guvernant var med om under hennes korta tid på godset Bly. Det är en berättelse i en berättelse, där guvernanten gör sig hörd genom karaktären som förtäljer spökhistorien för julfirarna. När skruven dras åt har med andra ord en snygg inramning.

4. Läskiga barn

Godset Bly är läskigt i sin egen rätt, stort och gotiskt som det är. Men det verkligt otäcka i Henry James roman är de föräldralösa barnen Flora och Miles, eller snarare hur spökena delvis agerar genom dem. Med ont uppsåt. Som guvernant och ensam ansvarig för barnen måste hon göra allt som står i hennes makt att skydda dem. Det visar sig allt annat än enkelt när barnen plötsligt blir som förbytta. Kanske är de inte ens sig själva alla gånger? Genom Flora och Miles blir det tydligt att spökena påverkar oss dödliga vare sig vi vill det eller inte. Svårt att inte känna hjälplöshet.

5. Skicklig filmatisering

Netflix The Haunting of Bly Manor hade premiär nyligen och är en skicklig tolkning av När skruven dras åt. Jag tycker själv om att jämföra filmatiseringen med boken och i det här fallet har Netflix-serien fått mig att se nya djup i romanen.

Främsta skälen att läsa När skruven dras åt

Det märks att När skruven dras åt har många år på nacken och långt från alla tilltalas av klassiska verk. Jag däremot gillar klassiker och har inte heller något emot ett ålderdomligt språk. Är spökromanen otäck? Nej, inte så värst. Men den är en viktig milstolpe i skräcklitteraturen och en relevant bit i pusslet att förstå hur genren utvecklats över tid.

Jag har läst boken flera gånger och för varje gång tycker jag den blir allt komplexare. Om du gillar klassiska spökhistorier är När skruven dras åt måsteläsning, för en mer klassisk spökhistoria än den här finns nästan inte. Ett stort plus för Mattias Fyhrs upplysande förord, jag uppskattar det mycket.

Mer information om Henry James bok

när skruven dras åt bok

Originaltitel: The Turn of the Screw
Översättare: Ola Klingberg
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Modernista
Sidantal: 151