Vissa livsberättelser är så väsensskilda från den egna tillvaron att det kan vara svårt att förstå att det över huvud taget finns sådana sätt att leva. Så känner jag inför det jag läser i Tara Westovers självbiografi Allt jag fått lära mig.

Taras pappa är en religiös fundamentalist. Han hjärntvättar resten av familjen in i den kristna domedagssekt han lagt grunden till på en gård vid bergets fot i amerikanska delstaten Idaho. Barnen får inte gå i skolan. Nej, i stället måste de stanna hemma på gården och hjälpa till med förberedelserna inför världens undergång.

Faderns misstro mot samhället är så ofantlig att han förhindrar familjen att uppsöka nödvändig sjukvård. Olycks- och sjukdomsfallen tar modern hand om. I förbund med Gud skapar hon dekokter som hon vårdar familjemedlemmarna med. Hon lyckas till och med göra en hel business av de tvivelaktiga medicinska kunskaperna.

Drömmer om ett liv bortom den religiösa fanatismen

Då och då får Tara och hennes syskon en glimt av världen bortom gården, bortom fanatismen. Somliga av dem drömmer om att få leva som vanligt. Mest av allt drömmer de om att få gå i skolan som andra unga.

Det är inte lätt att stå upp mot dem man ändå älskar och känner samhörighet med. Särskilt inte när man betraktas som en kuf av omvärlden och dessutom känner en stark misstänksamhet mot allt som avviker från det man fått lära sig.

Kanske är det därför Tara väljer att stanna kvar. Så även när storebrodern utsätter henne för misshandel och våldtäkt och hon i princip får skulden för det. I Allt jag fått lära mig berättar Tara Westover om helvetesåren i familjesekten och om hur att till slut börja i skolan blir hennes sätt att försöka göra sig fri från faderns stränga doktrin.

Mer information om Allt jag fått lära mig