William Shakespeare får liv genom sonen Hamnets öde

Maggie O’Farrells Hamnet har tagit mig med storm, svept bort mig till svunna tider. Jag tänker inleda denna korta recension med att skriva att detta är en av de bästa böcker jag läst i år. När jag slukat de drygt 350 sidorna har det samtidigt känts som att jag slukat ett helt liv, kanske rent av flera liv.

I den här historiska romanen skriver nämligen O’Farrell William Shakespeares biografi och inte bara det, hon skriver hans familjehistoria i en tid som härjas av pesten. Med så många historiska – eller åtminstone biografiska – luckor har författaren varit tvungen att fylla i mycket själv.

O’Farrell har säkerligen tagit sig många friheter, men gjort det så väl att jag tror på vartenda ord hon skriver.

Boktiteln bär samma namn som Shakespeares son. Hamnet är för övrigt liktydigt med Hamlet, spekulerar man.

I inledningen jagar Hamnet runt efter en vuxen, hans syster är dödligt sjuk och de behöver få omedelbar hjälp. Men ingen hjälpande vuxen finns där. Det är en stark början, ett barn som lämnats ensam i stora, vida Stratford-upon-Avon. Paniken påtaglig.

Medan Hamnet söker efter hjälp får jag glimtar av hur livet var innan, hur föräldrarna William och Agnes träffades, hur William kände sig kvävd av livet i hemstaden och lämnade den för teatern i London.

Det är något väldigt jordnära i glimtarna. De är tillräckligt detaljerade för att föra mig tillbaka till vardagen i 1600-talet, samtidigt är de svepande nog för att rycka tag i mig och hålla mig fast i hushållslivet och gatsmutsen, i pestens tid.

Någonstans mellan tidshoppen skriver O’Farrell också fram en möjlig – om än inte helt sann – historia om pjäsen Hamlets tillkomst. Jag tycker hon gör det på det vackraste sätt, i historien finns glädje, sorg och massor av kärlek.

Mer information om Hamnet

hamnet bok

Originaltitel: Hamnet
Översättare: Malin Bylund Westfelt
Utgivningsår: 2020
Bokförlag: Etta
Sidantal: 387